TRANSITION OCH DETRANSITION: Cyryl Wilczyńskis BERÄTTELSE! (engelskt ljud)
Jag var tvungen att leva som kvinna för att äntligen bli en man. Den resan var min terapi. Prova social transition först, annars kanske du aldrig blir av med tvivlen.
Översikt
Cyryl Wilczyński tillbringade ungefär tre till fyra år i transition efter att han som artonåring flyttat från Sibirien till Polen, inklusive ett år på hormoner och aktiv HBTQ-aktivism, innan han detransitionerade och åter levde som man. Nu ser han erfarenheten som en nödvändig utforskning som löste hans envisa tvivel, lärde honom empati för kvinnor och hjälpte honom att övervinna ett barndomstrauma som kopplade maskulinitet till övergrepp. Han uppmuntrar frågande ungdomar att prova social transition först utan att rusa in i medicinska steg, och noterar att rigida könsnormer pressar människor mot onödig medikalisering.
Fullständig Videosammanfattning
Cyryl Wilczyński växte upp i Sibirien och säger att han minns att han såg sig själv som en flicka redan från tidig barndom. Omgiven främst av kvinnor utvecklade han föreställningen att alla män var förövare, efter att som barn ha bevittnat omfattande sexuellt och fysiskt våld. Under puberteten, när han började känna attraktion till män, drog han slutsatsen att det skulle vara lättare att vara en kvinna som attraheras av män än en homosexuell man, eftersom det senare bröt mot heteronormativa förväntningar i en konservativ kultur som saknade den öppenhet han senare fann i Polen. Vid arton eller nitton års ålder, efter flytten till Polen, påbörjade han en social transition. Han började bära kvinnokläder, ändrade sina pronomen bland vänner på universitetet i Słupsk och sökte till slut medicinsk transition. Med ekonomisk hjälp från universitetet genomgick han psykologiska och psykiatriska bedömningar vid HAK Therapy Center i Poznań och började med hormonbehandling, som han fortsatte med i ett år. Han märkte subtila kroppsliga förändringar, bland annat omfördelning av fett, hudförändringar och minskad kropps- och ansiktsbehåring. Under den här perioden engagerade han sig också i hbtq-aktivism och deltog i marscher, där han offentligt företrädde gruppen. Även om han en tid kände sig bekväm fanns tankarna på detransition kvar under hela processen. Han blev allt obekvämare i heterosexuella relationer där han kände sig underordnad männen som transkvinna, och han upplevde att det sociala trycket översteg det han hade känt som homosexuell man. En avgörande faktor var insikten att en kirurgisk transition kunde innebära att han förlorade de kroppsliga förnimmelser han värderade som man, tillsammans med den växande förståelsen att inte alla män är förövare. Efter ungefär tre till fyra år som kvinna bestämde han sig för att detransitionera och återgå till att leva som man. Idag ser Cyryl i huvudsak positivt tillbaka på upplevelsen och beskriver den som en nödvändig form av terapi. Han säger att han utan att ha prövat transition hade förblivit fast i ständig tvekan och inte hade blivit den man han är nu. Erfarenheten lärde honom djup empati för kvinnor och utsatte honom för att bli ropad efter på gatan och sexualiserad. Han råder unga som ifrågasätter sin identitet att överväga att först pröva social transition, helst utan medicinska ingrepp, och att omge sig med accepterande människor. Han spekulerar också i att medicinsk transition kanske vore mindre nödvändig för vissa utan samhällets rigida könsuppdelning. För närvarande fokuserar han på att läka från PTSD, söker inga relationer men förblir öppen för kärlek i framtiden när han har slutfört sitt personliga arbete.